Det nya medielandskapet gör att det inte bara är journalister som kan rapportera om händelser, och sprida nyheter eller skapa uppmärksamhet kring en fråga. Journalisten, debattören och sociala medier-experten Emanuel Karlsten fick en hel del kritik när han lanserade sin sajt Ajour med orden ”alla är journalister”. Framför allt var det etablerade journalister som reagerade.

Och visst ska man inte tolka Karlstens uttalande som att ”alla” numera har de kunskaper som man får av att ha läst på journalisthögskolan och sedan praktiserat på en lokalredaktion någonstans innan man fått ett hett eftertraktat jobb på ett bemanningsföretag som hyr ut journalister till kvällstidningar. Alla är inte journalister i den bemärkelsen.

Om man däremot tolkar ordet journalist som en person som har som uppgift att misstro makthavare i samhället, och som sprider information vidare, så får man nog säga att alla har blivit journalister. Det här har naturligtvis övervägande positiva effekter, vilket inte minst det senaste årets händelser i Nordafrika och Mellanöstern visar, men det gör också att det bli allt viktigare med utbildning i krishantering.

Om sociala medier funnits på 70-talet

Förtroendekriser kan nämligen uppstå kring händelser som är tagna helt ur luften. Detta kunde hända redan före internet och de sociala mediernas genomslag, men idag sker det ännu snabbare. När de första smörgåsmargarinera, som inte gick att steka i, lanserades uppstod ett rykte om att de innehöll pyttesmå plastkulor. Små barn påstods ha avlidit efter att ha ätit smörgåsar med margarin på. Detta stämde inte, men det tog lång tid för producenterna att få stopp på ryktena. Idag skulle det ha varit ännu svårare, inte minst tack vare lättheten att skapa en kampanj med ett namn som ”Sluta med plast i smöret”, med tillhörande blogg och facebooksida.